TIDIGARE LIV
Om livsresor du gjort men (trodde att du) glömt.
Fallbeskrivning 12: Kvinna 50-55 år. Ett kort liv som liten pojke.
Mina (dvs jag, Eva Milton -hypnosterapeut) kommentarer och frågor i kursiv stil.
Beskrivningarna är mina minnesanteckningar med nyckelord och direkta citat från klienter i hypnos, vilket förklarar den ibland inkorrekta grammatiken och märkliga formuleringarna.
Regressionen utfördes i mottagningen.
Mål: Klienten ville främst undersöka orsaker till katastroftänkande kring döden.
Vi kommer in i det tidigare livet så här:
Berätta om din upplevelse nu? Var är du?
Jag är barfota.
Står på en kullerstensväg.
Det finns folk omkring mig, men jag kan inte se någon.
Jag är ensam. Alla går förbi mig.
Många har skottkärror. Höns, grisar, får. Hästar och vagnar och det klapprar mot stenarna i vägen.
Jag är barn. Har inte så mycket kläder på mig men jag fryser inte. Äger inte mycket.
Jag sprang ifrån en vuxen.
Folk ser snälla ut och jag är nyfiken. Nyfiken på allt.
Jag känner inte igen språket.
Kan du se hur människorna är klädda?
Damerna är vackra och har fina klänningar. Herrarna bär hög hatt.
Jag har bara en tunn skjorta och ett par korta byxor på mig.
Tror jag är i Tyskland. I en borgerlig stad nära vatten – en flod.
Staden är trevlig men stinker.
Varför står du här?
Jag sprang ifrån mannen som skulle ta han om mig. Han har fler barn.
Jag är ganska söt. Har blå ögon, ljust hår och är charmig och busig. Är ungefär 4 år.
Ser en gullig kattunge. Tittar på den.
Det tunnar ut med folk.
Jag börjar längta hem. Det är jobbigt nu. Jag går åt fel håll. Valde ingen bra väg.
Här finns inga människor, men vatten. Jag dras till vattnet, som alla barn.
Jag ser något jag vill ha och plumsar i. Vet inte vad som är upp och ner. Jag får vatten i munnen. Känner panik och drunknar snabbt.
FÖRFLYTTNING TILL LIVET MELLAN LIVEN
Kan du beskriva mer om dödsögonblicket och vad som händer sen?
Det är alldeles stilla. Vattnet är samma element som mig. Allt är lugnt för till slut kämpar jag inte. Jag drunknar tyst. Jag förstår att jag dör trots att jag är så ung.
Vad händer sen, beskriv!
Det är så ljust rakt upp. Jag följer med ljuset. Känner mig så lätt. Härifrån kan jag se en liten pojke i vassen. Det gick så fort och lätt.
Kan du sen nåt mer därnere?
Folk är på väg dit. Mannen med den höga hatten springer också dit. Det är inte så långt bort men allt var så stort för mig som barn. Många skriker. Mannen är ledsen. Mamman håller sig mer i bakgrunden.
Och härifrån ett högre perspektiv, hur ser du på det hela?
Jag var så älskad. Pappa, som var lång och smal var så stolt. Han var inte min riktiga pappa men jag älskade honom. Jag stod inte så nära mamma.
Vad tar du med dig från den här upplevelsen?
Tänk inte på döden. Det går så fort.
Tänk att ett litet barn skulle lära mig om döden. Jag trodde inte att någon så ung kunde lära mig om det.
LÄKNINGSPROCESSEN
Här går vi igenom en läkningsprocedur. Det mesta sker i tystnad men klienten berättar:
Långa gestalter finns runt om mig. De fångar mig om jag faller. Jag behöver inte vara rädd. Dom finns här. Jag är inte ensam.
Bild från Pixabay: luboshouska-198496
Image by <a href="https://pixabay.com/users/luboshouska-198496/?utm_source=link-attribution&utm_medium=referral&utm_campaign=image&utm_content=977476">Lubos Houska</a> from <a href="https://pixabay.com/?utm_source=link-attribution&utm_medium=referral&utm_campaign=image&utm_content=977476">Pixabay</a>
Evas kommentarer:
Rädslor för döden kan ofta skapa katastroftankar och hypnokondri. En upplevelse där man förstår att vi aldrig dör, kan lindra och helt eliminera såna rädslor och man kan släppa fokus på att en dag dö och i stället leva det jordeliv man lever, mer till fullo.