Fallbeskrivning 11: Kvinna 45-50 år. Kapten för ett mindre kavalleri.

Mina (dvs jag, Eva Milton -hypnosterapeut) kommentarer och frågor i kursiv stil.

Beskrivningarna är mina minnesanteckningar med nyckelord och direkta citat från klienter i hypnos, vilket förklarar den ibland inkorrekta grammatiken och märkliga formuleringarna.

Regressionen utfördes i telefon

Mål: Klienten ville undersöka hur en relation till Lisa (namnet fingerat) i nuvarande liv kan vara länkat till ett tidigare liv.

Vi kommer in i det tidigare livet så här:

Jag står på en äng med sand och gräs. Här finns hästar. Män fäktas från hästarna. Det är kaos men inte så många människor som strider. Jag tittar på. Har en uniform som är lite finare än de andras. Jag är kapten.
Det finns två läger; mina killar har blå kavajer, dubbelknäppta, stiliga. De andra är svartklädda, fattigare och ej så stiliga. Alla rider på hästar. De är inte utbildade och är brutalare. Mitt team är inövade.

Motståndarnas rockar är svarta och tjockare. De bär pälsmössor men utan öronlappar, handgjorda och tjocka. Mina har svarta runda huvudbonader.

Får plöstligt ont i ryggen. Jag bara står där. Tror jag fick ett smalt svärd i ryggen. Det gör ont på en liten fläck.

Kan du uppfatta vilken tid på dygnet det är eller vilken årstid?

Det är ljust men jag ser inga träd. Det är nog en mellanårstid.

Jag uppfattar en stad eller by och jag kan se stenhus som ser engelsk-fransk-italienska ut. En kvinna går förbi längre bort. Hennes kläder är beige. Hon har en rund konstig mössa med volanger som hon har dragit åt.

Vad gör hon mer än går?

Det är långt ifrån men hon har en bunke i handen.

Hur är det med ryggen nu?
Det känns mindre. Jag försvinner därifrån:

Jag förstår inte riktigt hur “jag försvinner därifrån” ska tolkas. Kan du förklara?
Jag tror att jag dör efter att allt hade hänt.

Ska vi se vad som hände innan du kom till ängen?

Ja.

Bra ... backa tiden, backa tillbaka och undersök vad som hände innan du stod där vid ängen. Varför du är där och så?

(Klienten gråter våldsamt nu)
Om du upplever något läskigt ... flyt ovanför och betrakta vad som händer! Berätta när du orkar.
Jag ser ett gods. Ett fint litet slott, ett gods. Det finns så mycket värme och kärlek i det huset.

Vems är godset?

Mitt! Det är fint folk som jobbar hos mig och de som jobbar känns som familj.
Jag har 3 små barn. En är en bebis.

Är det pojkar eller flickor du har?

De två större är pojkar, 3 och 5 år. Bebisen är en flicka.

Kan jag anta att du är pappan?

Ja

Men vem är mamma till dina barn?
Lisa! (namnet är ändrat) ( klienten gråter)

Jag måste åka nu!

Måste du åka? Vart ska du åka och varför?
Jag är skickad att lösa truppgrejen på ängen. Det är egentligen ingen stor grej. Inget märkvärdigt. Jag har gjort det förr. Jag skulle hindra de andra. De är ingen stor grej utan en liten lokal trupp med kanske 50 soldater som ska vakta byn. Jag är manlig och har mycket skägg.

Hur gammal är du ungefär?
40-årsåldern. Min fru är yngre.

Frun blir orolig när kallelsen kommer men det är ingen fara. Jag är lite rädd, men visar det inte.

Brukar du vara rädd när du blir kallad?

Nej men den här gången fick jag ont i hjärtat.

Menar du att din kropp på något sätt kände på sig att den här gången inte skulle bli som tidigare?

Ja, jag kände på mig något.

Jag blir hämtad av en droska. Min uniform är på. Jag tittar ut genom droskans fönster. Frun vinkar med bebisen på armen. Hon är inte orolig. Jag känner mig trygg att lämna henne hemma för det finns så många fina människor i vårt stora hushåll. Jag är inte orolig för henne när jag är borta.

Bra ... du blir hämtad av en droska och åker iväg, berätta mer vad som händer!

Jag reser långt i droskan. Det blir natt under tiden men det kanske inte var så långt egentligen eftersom jag åkte på eftermiddagen. Det är mörkt när jag kommer fram. Jag går igenom strategin med mina män. Vi är inte jättemånga, en lokal trupp med fina uniformer.

Vi rider igenom byn som trupp. Jag rider först. Vi lugnar de som bor i byn. Vi brukar få iväg motståndarna bara genom att visa oss. Vi har drabbat samman tidigare.
Det låter om hästhovarna när vi rider genom byn. Det är sten på vägen, men inte fyrkantiga gatstenar – de är för moderna. Men det är en stenväg. De som bor här är fattiga medelklass-människor.

På vilket språk pratar ni till dem?

Franska! (svaret kommer blixtsnabbt)
Dom tycker att det är bra att vi är där. Igen. De tackar oss. Dom är inte oroliga. De skojar med oss och ler, sen fortsätter dom med sitt. Det är mest kvinnor och yngre män ibyn. Männen har svarta baskrar och linfärgade byxor. Kvinnorna har beige kläder.
Vi skrattar inte men tänker “nu händer det igen”. Nu har vi hjälmar på oss. Paradhjälmar. Vi ser mer städade ut nu och är ståtliga när vi rider.

När vi når fältet är dom redan där. De står på en kulle. Vi ställer upp på rad. Några har flaggor som betyder något. Flaggorna är uppdelade i fyra rutor med olika symboleer. Baksidan och bakgrunden är vinröd. I ett av de fyra fälten finns Franska Liljan. Den är vit och bakgrunden där är blå. Och i ett annat fält är ett djur av något slag. Ett vaktdjur. Det finns fler symboler men jag kan inte se hur de ser ut.

Jag rider med en flagga. En vit flagga. Deras ledare rider fram mot mig. Han har ingen flagga. Vi pratar. Han är aggressiv och har fula, svarta tänder. Kläderna är fattiga. Jag försöker prata med honom. Mina killar är bakom mig så jag är inte rädd. Vi vill inte slåss – har ju en vit flagga.

Oj, nu spottade han mig i ansiktet!

(Klienten flåsar våldsamt nu, låter nästan som om hon hyperventilerar) 

Andas långsamt! Flyt ovanför om det är otäckt. Berätta vad som händer när du kan!

Jag blir så rädd!

Han vänder sig om och ber killarna köra. Jag hinner inte! ( i telefon hör jag hur det rycker och rycker så jag frågar – vad händer?)

Det är kroppen som rycker.
Jag hinner inte. Jag trillar av hästen. Blir dödad.

Allt är lugnt nu.

Kan du se kroppen?

Ja, den ligger med ansiktet neråt. Jag fick ett svärd genom mig som han drog ut igen.

Dom andra ser men krigar mot varandra. Ingen hinner med mig just nu.

När allt är klart, kommer dom. Det känns som om jag går bredvid när dom bär bort min kropp. De tar av sig sina mössor. Är mycket ledsna. De bär min kropp vördnadsfullt och jag går bredvid. Jag vill hem. De tar kroppen till stället vi pratade strategier.

Några av männen åker i en droska dragen av svarta hästar för att lämna beskedet till min fru. Jag vet inte om kroppen är med eller om den är kvar. En tjänare springer in. Alla fattar vad som hänt.

Frun springer ut. Hon skriker  Hon kan inte stå upp.

Är du beredd att lämna nu och driva iväg härifrån?
Ja

FÖRFLYTTNING TILL LIVET MELLAN LIVEN

Berätta vad som händer sen när du lämnat kroppen och jordelivet!

Min mamma och pappa från det här livet möter mig. Mamma påminner om min farmor i nuvarande liv.

Kan du beskriva känslan nu?

Det känns tryggt att komma hem men samtidigt är det en del av mig som är ledsen över det som hänt.

INSIKTER FRÅN DET HÖGRE PERSPEKTIVET

Och från det här högre perspektivet, gjorde du några lärdomar i det livet?

Jag var modig.
Saker kan lösas utan våld.

Utmärkt! Är det något från det livet som du kan länka till nuvarande liv?
Ja, jag ska stå vid min sanning även om jag får stryk.

Jag ville få motståndarna att lösa saker utan våld. Det synsättet har jag ärvt efter pappa och mamma i det livet.

Vad fick dig att växa på insidan?
Ju mer jag gav desto mer fick jag. Hemmet, arbetarna som blev som en familj. Vi var trygga trots min mjukhet.

LÄKNINGSPROCESSEN
Här kallas unversella healers, guider och änglar in för att genomföra den viktiga läkningsprocessen från det livet. Plötsligt skrattar klienten högt och hjärtligt och berättar att: dom rullade bort skräpet som en tapetrulle. Sen skrattade de och sa “Well done Captain!” De hade till och med klätt ut sig i kläder men deras ansikten syntes inte.

LIVSRÅD OCH FÖRLÅTELSE mm

Jag vill tacka kapten för att jag fick lära mig så mycket mjukhet och mod.,

Kapten till Klienten: Var bara Du! Vi har kommit långt redan. Kapten välsignar klienten.

Klienten till Kapten: Stå kvar i rädslan. Tack för att han skapar familjetrygghet. Han fick kämpa med det först.