Fallbeskrivning 9: Kvinna 50-55 år.

Mina (dvs jag, Eva Milton) kommentarer och frågor i kursiv stil.

Beskrivningarna är mina minnesanteckningar med nyckelord och direkta citat från klienter under hypnos vilket förklarar den ibland inkorrekta svenska grammatiken och märkliga formuleringar.

Kvinnan var nyfiken på fler av sina tidigare liv men ville även undersöka om hon haft någon relation till en person hon träffat nyligen, en oförklarlig inflammation i ryggen - som läkare inte kan hitta någon orsak/lösning till, samt att hon burit på en sorg, en tungsinthet, under hela sitt liv utan att förstå varför. Får hon klarhet efter denna upplevelse? Kvinnan befinner sig redan i hypnos när vi "kommer in":


... så, vad upplever du nu?

Jag har en man framför mig.


Ok ... du har en man framför dig nu. Vad kan du berätta om mannen?

Han ser ut som personen jag träffade (kvinnan hade berättat om en man hon nyligen träffat hos en väninna. Båda hade upplevt en dragning till varandra som att dom träffats förut men inte gjort det.)


Bra ... hur gammal är mannen ungefär?

30-40 år


Vad finns i omgivningarna kring mannen?

Det är mörkt. 


Kan du berätta något mer?

Han är ivrig. Han vill visa mig något. Han har en glad och lätt energi.


Är du beredd att följa med för att se vad han vill visa dig?

Ja, jag följer med.


Vad visar han dig?

Han tar mig till en stor gård, en fin herrgård. I Skottland.


Är du man eller kvinna?

Jag är kvinna.


Utmärkt. Kan du beskriva dina fötter?

Jag har vackra, höga snörkängor. Dom är ljusa.


Vad gör du och mannen där vid herrgården?

Vi springer i en park. Vi bor i herrgården.


Vilken relation har du till mannen?

Vi är gifta. Lyckligt gifta.


Nu kommer två barn in. Det är våra barn. En liten pojke och en lite äldre flicka. (Kvinnan blir rörd och gråter plötsligt)


Vad är det som rör upp känslorna? Vad händer?

Jag har den lille pojken i famnen. Han är 2-2,5 år. Jag älskar det här barnet så mycket. Det är ett kärt återseende.


(Hon är tyst en lång stund, försjunken i upplevelser men säger efter ett tag): Det är på 1800-talet! Flickan är lite äldre. Hon står mig inte lika nära. Hon håller avstånd. Vi har distans till varandra.


(Tystnad igen – upplevelser pågår)

Pojken är sjuk. Han ligger inne i huset i en stor säng. Han är döende. Jag är förtvivlad!


Finns det någon annan i närheten är du och pojken?

Ja, min man. Han är bekymrad. Och min dotter står lite utanför bakom. Jag ligger vid pojkens säng. Jag lämnar inte sängen! Han är blek och bara tynar bort. Vet inte vad det är för fel på honom.

Vi är alla där när han går bort.

Jag försvinner in i mig själv. Isolerar mig.


Ja det måste ha varit svårt. Men hur ser det ut efter ett år eller så?

Jag återhämtar mig. Vi har ett bra liv, men det blir aldrig detsamma. Dottern känner sig inte sedd och jag orkar inte ta itu med det. Mannen är väldigt snäll, men jag har stängt av.

Dottern är avundsjuk på brodern. Hon hatar mig men jag orkar inte bry mig.


Vad gör du om dagarna?

Jag gör inte så mycket


Vad gör din man då?

Han sköter fastigheten men vi har tjänstefolk. Vi är rika. Vi har en drömtillvaro, men jag hämtar mig aldrig mer.

(lång tystnad)

(Reflekterar sedan): Vi var väldigt lyckliga innan pojken dog. Min man tar hand om mig men är bekymrad.

Jag dör snart.


Ok ... men innan den dagen -gå till sista veckan i det livet och berätta hur det är!

Vi levde ett ganska långt liv i alla fall, men jag dör före mannen. Jag drömde mig bort.


Och din sista dag i livet, vart är den?

Jag dör i samma rum som min son dog i men jag är inte ledsen. Jag har inte levt på länge så jag bryr mig inte.


Ta nu ditt sista andetag i det livet och berätta vad som händer direkt efteråt!

Jag går ur min kropp och svävar strax ovanför.


Vad kan du se och uppleva nu?

Jag ser min man och dottern och min egen kropp.


(upplever)

(Gråter igen nu och är väldigt känslosam): Jag återförenas med barnet!!!


Så skönt. Han tog emot dig när du gick över alltså?

Ja det stämmer.


Berätta mer om upplevelsen här!

Här finns många ljusvarelser och alla är lyckliga. Här finns mycket kärlek! Jag är väldigt lycklig tillsammans med barnet!


Underbart! Och sett från ditt tillstånd i ljuset, vad är din viktigaste lärdom från det liv du precis lämnat?

Att kärleken är stark!


Mitt hjärta krossades när barnet dog. Jag kunde inte leva efter det, men vi återvänder alltid till varandra även om vi går bort. Jag hade inte behövt sluta leva, men jag visste ju inte det där (att vi återvänder) då. (Ledsen)


Vad hade du behövt förstå i det livet?

Döden är en öppning in i något annat. Vi är alltid tillsammans på något vis.


Har du några fler reflektioner från det livet?

Ja, jag gjorde min man och dotter illa; han blev sorgsen och hon blev avståndstagande.


Här sker sedan en läknings- och förlåtelseprocess som gör att kvinnan kan gå vidare med bra känslor – något omtumlad av den känslosamma upplevelsen dock ...


Kan känslan av sorg ha uppkommit när sonen dog i det här livet men också läkt efter den här upplevelsen?



Evas kommentarer:

En, som sagt, omtumlande och stark upplevelse som rörde klienten till tårar. Kvinnan har identifierat, i efterhand, dottern i det livet som en person hon har nära band till i dagsläget. Och mannen hon träffade hos väninnan är den man hon var gift med i det här Tidigare Livet.

Djupa insikter som kommer att påverka henne i det här livet var att "vi är alltid tillsammans på något sätt" och "kärleken är stark".