Fallbeskrivning 3. Kvinna 50-55 år. Dödens ängel

K= Klient, T=Terapeut (dvs jag, Eva Milton). Mina kommentarer och frågor i kursiv stil.

Beskrivningarna är mina minnesanteckningar med nyckelord och direkta citat från klienter under hypnos vilket förklarar den ibland inkorrekta svenska grammatiken och märkliga formuleringar.

Klienten, kvinnan, är redan i hypnos när vi "kommer in":

Berätta högt nu, vad du kan uppleva! Förmedla dina intryck så detaljerat du kan!

Jag är i Grekland. Har bara fötter. Slitna sandaler, brunbrända ben , vit löst sittande klädsel och en lång rock. Grekisk klädsel. Jag har en grön pilkrans runt huvudet. Är man. Jag är snygg och ca 35-40 år.

Hur ser omgivningen ut och vad gör du?

Jag ser pyramider runt om mig.

Jag ger order och talar inför en folksamling. Jag predikar (klienten gråter).

Vad säger du till människorna?

Predikar kärlek o religiösa budskap. Inga hot eller krav. Kärleksbudskap.

Fattiga människor lyssnar.

Är det första gången du gör det här eller har du gjort det tidigare?

Det här har jag gjort många gånger! Jag vandrar runt. Jag har gått långt, ensam. Vill ge hopp om en bättre framtid.

Förflytta dig framåt i tiden nu ... framåt i tid, till en viktig händelse!

Jag är ute och går på sand. Jag har en stav i handen. Det är väldigt hett! Det bränner genom mina sandaler. Det är öken.

Nu ser jag kameler. Det är obebyggt. Jag ska gå långt men har inget med mig annat än en påse med några få ägodelar. Jag har varken vatten eller mat, jag bara går.

Vart är du på väg?

Min vandring har ett mål.

Det blir natt. Jag går in i ett stall och sätter mig i höet för att få värme. Det står en åsna där. Jag delar vattenskål med åsnan. Jag har ett hopvikt "knäckebröd" i min påse. Jag knaprar på det och ger åsnan en bit för jag fick vatten av honom. Jag är trött. Vi sover bredvid varandra, det ger trygghet.

Vad heter du?

Jag kallas Jeremiah och ska tala i staden jag kommer till.

Bra. Fortsätt till staden och berätta vad du gör!

Nu är jag på ett litet torg och jag står på en åsnevagn och talar. Jag pratar väldigt tyst. Folk kommer och deltar i tystnaden (klienten fryser nu). Jag känner sorg.

Dom ser mig och förstår. De har hört talas om mig. Vi delar en tyst sorg. En undergång av något slag.

Det är hela stadens undergång. Det här är sista stunden innan undergången, men det finns en slags trygghet ändå.

Folk knäböjer och lägger sig. De förbereder sig för sista stunden.

Vad händer sen?

Ett ljus skiner runt mig. Jag tror att jag är en ängel. Mannen som jag var, står först men växer till en ängel.

Jag tar med mig alla människor. Jag räddar dem från Mörkret. Jag omsluter dem med mina vingar, mina änglavingar.

Jag flyttar dem, lyfter mot himlen. Vi lyfter sakta uppåt. Jag håller vingarna runt om dem. Det skänker trygghet och dom litar på mig. Alla resignerar och följer sin ledare.

Och vart för du den när ni har lyft?

Vi kommer till en stor äng i himlen. Jag landar sakta där, brer ut vingarna och släpper ut dem. Jag är överlycklig eftersom jag känner kärlek.

Alla är som små barn. De leker på ängen, som ser ut som gröna moln. Det är vackert och ljust.

Jag kallas Dödens Ängel.

Jag tittar på alla lyckliga där på ängen. Känner mig nöjd.

Hur kommer det sig att du gör det här?

Jag har fått det här uppdraget av en vacker kvinna. Hennes aura har mycket vitt. Hon sitter på en tron. Det finns massor av kristaller på henne. I pannan har hon en röd rubin.

Fantastiskt! Är du bekant med henne sedan tidigare eller träffar du henne för första gången nu?

Jag har mött henne tidigare. Jag tjänar under henne och känner kärlek till henne och jag har en vilja att tjäna henne. Vi kommunicerar tankemässigt.

Jag är en ängel, lila. Men jag protesterar därför att jag vill inte vara Dödens Ängel. Jag vill vara Hoppets Ängel.

Jag går tyst. Står. Folk kommer. Känner kärlek o trygghet.

Förflytta dig länger fram i tiden nu. Längre fram i tiden till nästa viktiga händelse!

Jag är 50 år nu och i ett annat land men bär fortfarande Kärlekens Budskap. Jag är i Afrika. Alla är mörkhyade och bär färgglada tygstycken. Jag talar inte deras språk. Dom förstår ändå. Jag smyger in och deltar, är närvarande. Jag delar deras vardag och de känner min närvaro.

Jag är där men inte där (konstigt –reflekterar klienten). Jag är en energi. De tillber mig.

Vad kan du säga om miljön du befinner dig i?

Jag är i en sjukhussal med många sjuka barn och kvinnor. Jag ger dem trygghet innan dom dör. Dom behöver mjölk, men får inte mycket mjölk. Dom är förgiftade. Jag ger dem mjölk med kärlek –som en jordgubbsmilkshake.

Men jag känner förtvivlan. Mammor tittar runt och ser barnen där. De ger upp men vet att det blir bra. Jag känner allas sorg.

Vad händer när du känner allas sorg? Vad gör du?

Nu har jag barnen under mina vingar. Vi flyger. Jag släpper ut dem på ängen. Tre kvinnor tar emot dem. De är som tre dagisfröknar men känns som energier. Som glödande klot i regnbågens färger.

Fröknarna har en bild med sig, som föreställer barnets mamma, så att barnet vet vem de ska gå till.

Barnen är trygga. Jag känner mig nöjd.

Gå nu till den sista stinden, efter det sista uppdraget:

Jag har fallit på knä framför kvinnan, som säger att jag slutfört mitt uppdrag. Kransen lyfts bort och ersätts med en gloria. Jag är bakom henne nu. Jag finns, men är utan uppdrag. Jag är på plats. Död. Nöjd.

Och nu, från det här högre perspektivet:

Vad var det viktigaste du lärde dig? Att våga känna tillit

Vad fick dig att växa som människa? Jag kunde förmedla trygghet. Jag Finns.

Lärdom från det livet? Stäng inte ner kärleken.

Ett budskap från Jeremiah till KLIENTEN i detta liv: Jag är trygghet.

Budskap från KLIENTEN till Jeremiah: Du kan inte bära allas sorg.

Kan du uppskatta vilket år ungfär det här livet som Jeremiah var? 1100 e.Kr.

Evas kommentarer:

Klienten har länge känt sig osedd och inte trott på sig själv. Det blev betydligt bättre efter regression, som komer som en spontan del i ett större analysarbete.