Fallbeskrivning 2

 

TIDIGARE LIV

Om livsresor du gjort men (trodde att du) glömt.

Fallbeskrivning 2. Kvinna 60-65 år. Andra världskriget och ytterligare två liv.

K= Klient, T=Terapeut (dvs jag, Eva Milton). Mina kommentarer och frågor i kursiv stil.

Beskrivningarna är mina minnesanteckningar med nyckelord och direkta citat från klienter under hypnos vilket förklarar den ibland inkorrekta svenska gramatiken och märkliga formuleringar.

Klienten, kvinnan, är redan i hypnos och har precis upplevt tre Tidigare Liv när vi "kommer in" här:

 

... så, berätta vad du upplever på precis nu.

Oj ... här är tågvagnar.

(tystnad)

Nu är det inte så trevligt längre.

(kvinnans röst blir allt spädare och tystare)

Det blir mörkt. Det känns otäckt!

 

Berätta vad som händer.

Jag har båda händerna på fönsterramen nedtill och tittar ut genom fönstret. Det är mörkt och otäckt.

Det är krig!

 

Beskriv var fönstret är.

Jag sitter i en tågvagn. Vi åker som i en slags tunnel. I tågvagnen sitter mycket folk. De har vanliga kläder och många har hucklen på huvudet. Alla är rädda.

(tystnad)

Vi är i Tyskland under kriget (2:a världskriget).

Usch! Gestapo. Ingen får kliva av tåget. Tåget är brunt.

Jag ser män med långa rockar och svarta stövlar. Här är många hundar. Schäfrar.

 

Är du ung eller gammal? Man eller kvinna?

Jag vet inte.

 

Titta på dina fötter, händer och kläder. Beskriv det du kan se.

Jag har kängor på fötterna och en grå kappa. Jag har fingervantar men utan hela fingrar.

 

Är dina fötter stora och vuxna eller små barnfötter?

De är små. Jag är en liten flicka. Ungefär 6 år.

 

Vad händer på resan där i tåget? Vad gör ni?

Tåget har stannat i en slags ”tunnel”. En massa människor står utanför skriker och gapar. Det ryker av tåget.

Det är helt tyst inne i kupén. Ingen förstår något.

Jag sitter vid fönstret och ser karlar och hundar. Jag är ensam -alltså jag har varken mamma eller pappa med mig och ingen annan släkting eller bekant heller.

Det lyser små lampor i ”tunneltaket”.

 

(Tystnad medan klienten får mer information)

 

Nää! Nu orkar jag inte, säger klienten upprört och reagerar starkt av obehag och med färgskiftningar i ansiktet.

Jag förstår vart vi är på väg nu. Jag förstår vart vi ska. Jag ser hakkors.

 

Om det är väldigt obehagligt, flyt ovanför så kan du se vad som händer. Du kan flyta ovanför allt. Det är tryggt att göra det. Berätta vad som händer!

Vi är framme vid två stora järndörrar. Tåget ska åka in där. USCH!!! Alla får panik.

Vi tvingas gå ur tåget och klä av oss.

(tystnad)

Vi kommer aldrig därifrån. Lysena släcks.

 

Jag är borta nu och det är ljust igen. Skönt. Jag har inte ont och det finns inget att vara rädd för längre.

Jag behöver inte vara rädd att dö.

Evas kommentarer:

Klienten var mycket rädd för döden. Hon kände även obehag att gå ensam och tycker mycket illa om orättvisor. Här säger hon spontant att hon inte behöver vara rädd att dö.

Samma kvinna, samma session, men innan upplevelsen av tågresan ovan.

Dessa två upplevelser föregick tågresan. Jag har utelämnat vissa uppgifter tex namn på städer och bytt namn på personer, av integritetsskäl.

LIV 1: Här kan man se hur människor i samma familj "byter roller" genom liven, men hänger ändå samman.

Tex Du kan vara mamma till din nuvarande pappa eller syster till din förra farmor osv

 

... så berätta högt vad du upplever nu!

Jag är en liten flicka och helt ensam. Jag har halmskor och trasiga kläder och står på en gata i Stockholm, känns det som. Det är en kullerstensgata och jag står utan för en krog eller något liknande.

Det kommer en man med hög hatt och blå rock. Han kastar åt mig en slant. Jag är smutsig. Mannen har elaka ögon.

 

Vad ska du göra med pengarna?

Jag ska ta med pengarna till mamma.

Ok ... se dig omkring, vad mer kan du uppfatta?

Hästar och vagnar kommer. Jag kan höra hästhovarna slå mot gatan. Det går inte att se människorna i vagnarna för det är gardiner för fönstren.Det är massor av människor runt omkring. En del har trasiga kläder som jag och andra har långa rockar och långa klänningar.

 

Usch, det luktar illa här!

Vad är det som luktar illa?

Sopor!

 

Gatan jag står på sluttar ner mot vattnet. Det är i Stockholm. Vi bor lite utanför stan i ett gammalt hus.

(tystnad och upplevelser)

Nej, jag vill inte vara kvar här. Det är så fattigt och jag kan göra så lite!

 

Förklara ... göra så lite? Hur gammal är du ungefär?

Jag är 6 år.

Mamma är sjuk. Hon ligger i sin träsäng med madrass och smutsiga lakan. Det är bara mamma och jag. Mamma är så sjuk att hon inte bryr sig om mig. Det känns hopplöst. Ingen hjälper oss.

Det finns bara ett rum i huset och i rummet finns en öppen spis. Vi bor på landet och dörren är av trä och man låser upp med en stor nyckel.

Mamma är döende. Hon hostar blod och orkar inte gå upp. Jag försöker få eld i den öppna spisen. Jag lyckas tända eld. Mamma blev inte så glad för pengarna. Hon är för sjuk. Jag känner mig besviken för det.

 

(tystnad och upplevelser)

 

Jag hör folk utanför dörren. Dom ska hämta mig.

Jag vill inte lämna mamma! Jag förstår inte att hon ska dö.

Mannen med dom otäcka ögonen kommer för att hämta mig. Mamma bleknar bort och dör.

Vart ska jag ta vägen????

 

Gå framåt i tid, till en annan viktig händelse!

Jag är 7 år och går i skolan nu. Jag har en klänning och ett rutigt förkläde på mig och är inte smutsig längre. Jag har flätor med rosetter. Jag är ren och det känns bra.

Det är rast i skolan. Pojkarna har korta byxor. Dom leker med en pinne i ett hjul.

 

Tunnband?

Ja just det!

 

Pappa är en liten pojke. Han går i samma klass som mig. Han har randig skjorta och knäbyxor.

 

10-12 år nu:

Jag är pappas syster Anna och kallas för Ansi. Bor hos farmor som är min mamma nu. Vi bor i en liten stad och jag har tre bröder. Är nog lite bortskämd. Är mycket med pojkarna, mina bröder. Vi går i samma klass i skolan men är olika gamla. Jag är näst äldst. Pappa är inte här. Han har åkt till Amerika..

 

Ca 16 år:

Lillebror Gunnar dör. Han dör i TBC på sjukhuset. Det känns konstigt att Gunnar är borta.

 

Äldre nu:

Går sjuksköterskeskolan. Jobbar på lasarettet i en större stad, där jag också bor. Jag trivs med jobbet.

Jag har en stärkt mössa på huvudet och en brosch med ett kors på i halsen. Broschen med korset fick jag när jag blev färdig sjuksköterska.Det går bra för mig och jag trivs med jobbet. Jag har alltid velat bli sjuksköterska.

 

GLIDER ÖVER I ETT ANNAT LIV DIREKT :

Segmentet klienten upplever här nedan är mycket andligt och kvinnan för kontakt med släktingar på andra sidan.

 

Jag är ungefär 25-30 år. Står och ser ut över alptoppar. Är ensam. Har tyrolerkläder på mig. Ser vita kor. Det är såååå vackert!

Vilka känslor har du när du ser allt detta?

Frihet! Det går så lätt att andas. Luften är så frisk.

 

Njut en stund av upplevelsen om du vill!

(tystnad och nya upplevelser)

 

Det blir jätteljust! Hela himlen blir ljus. Det blir en ljus väg från himlen och ner.

 

Vad känner du för den där ljusa vägen från himlen och ner?

Jag vill gå dit! Det finns en trappa där. Jag vill gå in där!

 

Gå in där om du vill och utforska!

Jag får komma in. Jag blir insläppt och portarna stängs bakom mig.

Alla mina är där ( klienten blir mycket känslosam nu).

Alla är där! Det känns skönt. Jag tror att jag dog. Men jag är lycklig! Dom har väntat på mig.

 

Vilka är ”dom” som väntat på dig?

Mormor är där.

Mamma och pappa också.

Och mitt lilla barn!

Morbröder och mostrar och alla släktingar!

Om du vill nu -tillbringa gärna en stund med dem innan vi går vidare. (sedan följde "tågresan" överst)

Nibh sapien amet taciti lorem magna sodales quia